Min första resa, Dag 1

1 maj, 2018 0 av @Amelie

Klockan ringde 03.10. Måste jag säga att det var svårt ändå att gå upp den tiden oavsett om man är taggad på vad som komma skall. Vi hade naturligtvis inte gått å lagt oss i tid heller. Sista minuten packning så klart. Men men, Fredags morgonen var här som jag längtat efter. Väskorna var packade in till nästan klara. En del batterier och annat som låg på laddning skulle ner sen var det att åka. Ändå höll vi på att missa färjan kl 04.10. Helt galet. Men vi han och fick stå på färjan och packa om väskor och allt så vi skulle få plats med alla personer som också skulle med. Väl inne i Torslanda hämtade vi Andreas föräldrar. Sen bar det av till Landvetter. Trafiken var lugn så när på som en tunnel som var avstängd och bildade köer som vi fick undvika. Väl på Landvetter så var vi inte direkt ensamma att ut och resa. Köerna var väldigt långa och vi undrade om vi ens skulle hinna med planet med en timme kvar till avgång. Men som tur var så flyttade kön sig fort och alla kontroller gick jättesmidigt. Aldrig gått genom dessa innan med det var inget farligt alls. Väl på den sidan tog vi en paus med familjen och en dricka. Men ganska snart blev det dags att ta bussen till själva flyget. Här kom min magont för resan (nervositeten). När man såg dom stora planen och banan utanför fönstret. Men som tur var gick allt fort. Vi åkte knappt i 1 min innan vi var framme och gick trappan upp på planet. Väl inne var det naturligtvis trångt som alla som flugit förut vet. Jag fick sätet innerst vid fönstret. Flyget verkade i det närmaste fullt och alla var glada. Så när vi väl taxade ut på banan försökte jag filma från min första flygresa.

Jag kan tänka mig att man kan vara nervös vid start och landning. Men för mig var det bara spännande. Väl uppe så var allt fantastiskt! Vilken utsikt, jag tittade ut mestadels hela tiden. Och tog bilder.

 

Resan i stort var lugn och fin. Fick jag veta av dom som rest innan. Jag tyckte det gick bra men visst var det lite turbulens. Och landningen gick ännu smidigare, märktes knappt. Och som man kanske kan känna igen sig i fick vi vänta på våra väskor. Min kom sist naturligtvis. Sen blev vi leda till bussen som tog oss till vårat hotell i Ayia Napa.

Fors.

// Amelie