Förlossningen

Alla förlossningar och graviditeter är unika. Därför var det svårt att förbereda sig mentalt för vad som komma skulle. Men som förstföderska så var man ivrig att få allt klart och man vill gärna köpa kläder och mysa i allt som har med bebis att göra. Detta gjorde att förlossningsväskan var packad och babyskyddet satt i bilen dagen då vi åkte in. Dagen D började med att jag som innan försökte sköta om hemmet i den mån man kan som osmidig och med foglossning. Men stod och bäddade sängen när jag bestämde att nä det är nog dags för att gå på toa igen. Vilket man gör 100 gånger per dag som gravid. När jag var klar och reste mig kände jag hur det rann till lite och kollade på byxorna och såg droppar med blod så satte mig igen för att torka igen. Det var så mycket blod på pappret. Jag är ganska van vid mycke blod då min mens är kaos oftast men även för mig var det mycket. Färskt klar rött blod med lite slem i såg det ut som. Jag blev naturligtvis rädd men som tur var så var Andreas hemma, dock jobbade han hemifrån men han fanns ju alltid där. Så jag ropade på han och han kom upp. Nu var det bara att packa bilen och åka. Jag mådde hela tiden bra och allt gick lugnt. Men i bilen började jag få som lätta mens-smärtor som jag då inte kunde tolka. Men kom in på gravid akuten men Andreas fick vänta utanför pga Corona. Dom skrev in mig och kopplade upp mig med CTG maskinen direkt. Bebis mådde fint.

Nu ville man utesluta olika orsaker till blod. Så man började med att kolla vem av oss som blödde. Det var mitt blod vilket var det man hoppades på. Dock hade jag nästan slutat blöda nu. Men som alltid på en akutmottagning så tar allt tid. Vi åkte in vid 12 mot Östra sjukhuset. Sen fick jag ligga på ett rum och kolla på hennes kurva tills 15:40 när jag låg på sidan och kände ett ”plopp” och hur det började rinna rikligt. Ringde på klockan och sa till sköterskan att jag trodde vattnet gick precis. Dom fortsatte med alla kontroller under tiden dom väntade på ett rum på förlossningen skulle bli ledigt då dom skulle ta över. Tillslut släpptes Andreas in efter ett snabbt corona test. Nu fick vi äntligen ett rum. Innan hade man kollat om jag var öppen men det visade sig att jag inte var. Vi fick nu träffa våran förlossnings sköterska och barnmorska. Allt gick lugnt och fint. Värkarna började komma lite lätt och jag bad om lustgas och epidral.

Efter en stund kom en läkare som skulle sätta in epidralen. Jag blev lite nervös då man läst mycket om just epidralen. Kvinnor har tyckt att den inte hjälper och nästan gör mer ont att sätta in än all annan värk. Men nej för mig gjorde det inte ont att få den. En obehaglig känsla ja, men inte smärta. Sen tar den ju bort den skarpa smärtan men visst gör det ont fortfarande. Kl 22 var jag öppen 7 cm. Och man kände håret! Kändes så sjukt att höra det. Nu började allt gå väldigt fort. Efter en liten kort promenad uppe så fick jag lov att lägga mig igen sen drog allt igång. Enligt min man höll nästa fas på i ca 40 min. Jag har ingen tidsuppfattning alls. Jag låg på rygg till en början men vi båda blev trötta och jag fick ligga på sidan och bebis fick en elektrod på huvudet för att mäta henne. Hennes puls hade gått ner så pass att man blev oroliga. Nu kallades ett team till in i rummet. Jag märkte inte att dessa kom in alls. Men som tur är så behövdes dom inte för plötsligt var hon ute. 00:07 kom hon.

Jag hade varit så ”upptagen” med att störa mig på krampen i ena benet så sista krystningarna gick av bara farten. Ska väl tilläggas att jag var skapligt snurrig av bara lustgasen med där av lite sämre minnesbilder. Men nu var hon här. Och hon kom upp på mitt bröst direkt. Och ja hon hade mycket hår. Känslan att det äntligen var klart var så skön. Jag var trött och hade sån kramp i benet att förlossnings barnmorskan fick massera mitt ben. Men nu var hon äntligen här. Allt såg bra ut förutom hennes navelsträng som blev lite lång då den var lite tjock. Detta skulle rättas till senare. Pappa fick sätta på första blöjan och hon fick en fin mössa.

Jag fick några stygn sydda men ingen jätteskada. Vi fick lite ”Natt-fika” då hon föddes så sent. Nu skulle vi egentligen komma upp på BB. Men där var det fullt. Så vi fick spendera natten i förlossningen. Linnéa fick en vagn att sova i. Anderas stackarn fick en madrass på golvet. Inte för att man kanske sov jättemycket den natten men några minuter här och där. Jag återhämtade mig förvånande snabbt. Kände mig helt ok redan dagen efter. Efter frukost och försök till att amma så fick vi gå upp på BB. Där visade dom oss köket där man fick hämta vad man ville ha och även beställa mat. Sen fick vi vårat rum. Nu fick vi varsin säng och en liten vagn med en plast låda (välbäddad naturligtvis) där Linnéa fick ligga i.

Vi hade tänkt att vi stannar så länge vi får. Alltså vi strävade inte efter att få komma hem så fort vi kunde. Vi ville vara säkra på att hon mådde så bra hon kunde och att allt fungerade innan vi skulle skynda hem. Men vi ångrade oss ganska snabbt. Man ska komma ihåg att vi hamnade här mitt under en kris bland barnmorskor. Och det märktes. Så jag vill förtydliga att jag förstår att arbetsmiljön inte var den bästa för dom som jobbade där. Men efter ett par timmar hade ingen ens tittat till oss eller hälsat oss välkomna. Det var ett par vi mötte som valde att åka hem tidigare då dom liksom vi tyckte att man inte fick någon direkt hjälp. Man fick naturligtvis hjälp när man larmar men utöver det kom dom nästan inte in alls. På skötbordet fanns endast torky att torkar henne med vilket inte alls kändes helt ok. Så vi tog en toa rulle från toan utanför. Besparingarna kändes. Men maten var ändå helt ok. Och dom hade hela tiden saft blandat till alla. Kvinnan i köket (hon som såg efter allt) var helt underbar i allt som var uppe på BB. Henne glömmer vi nog aldrig. Vi pratade mer med henne än någon annan på den avdelningen. Vi genomgick en del kontroller. Linnéa hade blåsljud på hjärtat dag 2 men dag 3 var det borta. Vilket är vanligt. Jag blev kollad och allt såg bra ut och vi fick åka hem. Och det var faktiskt skönt.

Så sammafattat: Kaos start på min resa med massa blod och för tidigt. Underbar personal på Förlossningen. Så proffsiga! BB…. well…. Jag kan bara hoppas det blir bättre. Dom förtjänar verkligen mer än vad dom fått.

Bli den första att kommentera

Lämna ett svar